Hem > Debatt, Notiser och Nyheter > Min teckenspråkiga stad – av Päivi Fredäng (ur NA fre 15 maj)

Min teckenspråkiga stad – av Päivi Fredäng (ur NA fre 15 maj)

I vår stad Örebro är svenskt teckenspråk det största språket efter svenska, påstås det. Jag ser det på gator och torg, naturligtvis mycket runt Birgittaskolan, Förskolan Kattungen, Tullängsskolan, Risbergska och Virginska skolan.  Det tecknas vid biblioteket, oftare på Våghustorget, än mer ofta på min arbetsplats vid universitetet bland studenter och mina kolleger, Karin, Ronny och Ingela. Förresten, av alla svenska högskolor och universitet har Örebro universitet flest teckenspråkiga studenter.

En höstdag hamnade jag i en mindre trafikincident. Det sågs av en äldre promenerande kvinna med en hund. Hon tecknade för fullt till mig att hon såg händelsen och var beredd att vittna. Det var inget allvarligt, men min förvåning var stor att varken hon eller jag då undrade över att samtalet spontant utspelade sig på svenskt teckenspråk mellan oss som inte kände varandra; ett underbart exempel på ett vardagligt deltagande i det som sker.

I Örebro sjuder det teckenspråkigt liv i dövföreningen med allt från bridge, fiskesport, kvinnogille till intressepolitik på Ånstagatan. Ungdomar samlas där likaså kring sina intressen, exempelvis med film, det ordnas årligen en visuell filmfestival. Teckenspråkiga och visuella kulturuttryck övas och visas i Teckenspråkig Kulturskola med teater, dans, cirkus, bild och form. Den kulturskolan är den enda i landet. Likaså är Teckenspråkig Konstskola på Beväringsgatan den enda i landet och inte bara här. Den är den enda i hela Europa och den förtjänsten tillhör Anna och Peter. På tal om Europa koordinerar Thomas med kolleger i Tullängsskolan ett europeiskt webbaserat lexikonprojekt mycket framgångsrikt. I projektet Spread the Sign ingår nio europeiska länder med var sitt nationella teckenspråk.  Därtill har Örebro landets enda och internationellt erkänd teckenspråkig forskningsarena Deaf Studies vid HumUS Akademin i universitetet sedan tio år, som startades av Sangeeta, numera professor i akademin. Vi ska inte heller glömma existensen av tankesmedjan WeSign som tack vare Jan (som är musiker!) och Anna med flera visar den nytta och glädje som svenskt teckenspråk erbjuder oss alla bortom medicinska förutbestämningar.

Det gör inte ont i örat när man inte hör. Men det gör ont när man som teckenspråkig utesluts ur olika sociala icke-teckenspråkiga sammanhang. Det är inte så ofta att döva invånare tillfrågas hur de upplever delaktigheten i vardagslivet i Örebro; Hur mår teckenspråkiga eleverna i skolan i Örebro? Har eleverna tillräckligt med fullt teckenspråkiga lärare i Örebro? Hur planerar man sitt sociala liv i Örebro när man dagligdags är osäker på att få tolk till olika möten?  Kan hemtjänsten kommunicera med äldre döva mer än ja och nej skrivet på papperslappar i Örebro?

Som det syns så det finns mycket av goda ideella krafter att vara glad över. Men jag undrar hur bejakar kommunen teckenspråkighet i Örebro? Är kommunen stolt över sina teckenspråkiga särdrag i Örebro? Vi är så många i staden som kan bidra till något som Örebro kan vara mycket bra på bland svenska och europeiska kommuner.

Päivi Fredäng
paivi.fredang@comhem.se

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: